Lämnar jag staden
för en stunds motion
på landsbygden
Skuggorna är längre
nu om aftonen
Först är allt
tyst och öde
Solen står lågt
över gröna fälten
Skuggorna är längre
nu om aftonen
Den först syrsan
hörs i dikeskanten
Blommor i gult
och svagt rött
Skuggorna är längre
nu om aftonen
En liten pärlemofjäril
i ängslig flykt
Porlande vatten
under bron
Skuggorna är längre
nu om aftonen
Den sista lärkan
sprudlar av glädje
En ringduvan muttrar
i granskogen
Skuggorna är längre
nu om aftonen
Trött vänder jag hemåt
på en liten grusväg
Medan solens
ännu intensiva pilar
kastar min skugga
allt längre fram
Nu om aftonen
Lars-Eric Nilsson
