Vårdagbok

Hej igen!

Jag hör till de personer som måste se och höra saker som har med vårens frammarsch att göra. Det är som att annars kan jag inte känna mig säker på att det verkligen är vår. Jag kan också bli irriterad efteråt om jag förstått att jag missat något av dessa vårtecken som hör till denna underbara tid.

Här kommer min vårdagbok för 2011. Som vanligt de senaste 4-5 åren hörde jag lärkor flyga över isen när jag satt ute på Hjälmaren i mars. Det var nog i slutet av mars som jag såg de första hästhovarna vid någon vägkant. Funderade över varför de heter hästhov. Det kan kanske bero på att när de blir gamla och utvissnade så böjer de sig ner mot jorden igen i en båge. Formen kan då påminna om en hästsko.

Nu i april har ju allt kommit igång i en rasande fart. Den här våren gäller det verkligen att hänga med!I skogsbrynet sjunger bofinkarna med sin kraftiga stämma. Snart fick de sällskap av de livliga rödhakarna. Det är nu innan löven kommit som man ska försöka se dem. Senare håller de helst till i de täta lövverken.

Igår när jag var ute på en av mina långa joggingrundor hörde jag den första lövångaren. Det slår aldrig fel. Precis när de första små löven kommer på björkarna så är han här. De måste alltså röra sig uppåt landet i takt med lövsprickningen. Jag hörde också flera koltrastar. De är ju verklga skönsångare. Enormt vackert avvägd ton som de har. Ett stänk av lite nordiskt vemod har de också. Min favorit har jag också hört: taltrasten. Hans röst är så kraftig. Den hörs verkligen långt i skogen. Sedan varierar han mycket och hinner få till så många toner under sin strof. En riktig tonkonstnär alltså!

Så gå ut och fösök njuta lite. Ta till dig våren i bitar som passar just dig. Alla dessa fåglar kanske inte sjunger av glädje och tacksamhet. Naturvetaren säger att det är ren instinkt och revirkamp. Men vi själva har ju fått förmåga att uttrycka äkta glädje och lovsång. Så låt oss göra det då!


Vårhälsningar från

Lars-Eric Nilsson