Den svåra kampen mot mörkret och kylans isgrepp vekar i stort vara över för den här gången. Vi får känna ett försiktigt spirande hopp längst inne i själen. Den kalla och förödande vintern var ingen slutpunkt. Nu sväller trädens och buskarnas knoppar. De vill vara beredda på den dag då det är dags att definitivt bryta sig ut ur köldens begränsning.
Så låt oss knäppa upp lite runt halsen och känna oss för. Vinden är kanske inte längre ett hot utan en förväntan. Lyckliga de som har förstånd att ta in livets förnyelse i den vårtid som trots allt kommer med raska steg!
Lars-Eric Nilsson
