Hej igen!
Det var ett tag sedan sist men nu finns det några saker som cirkulerar där inne och längtar efter att få komma i tryck och hitta läsare.
Detta blir en blandning av tankar kring litteraturpristagaren Mario Vargas Llosa och den julpredikan som jag ska hålla på söndag i det frikyrkliga sammanhang som jag är en del av i Arboga.
Ibland har det sagts av författare och litteraturkännare att ett folk behöver sina berättelser för att leva vidare. Därför försöker man ibland hjälpa utsatta folkspillror att minnas sina berättelser för att på så sätt bli starkare. Det går att vända på steken och säga att ett folk formas av sina egna berättelser.
Mario Vargas Llosa är en man som alltid uppmuntrat berättande i den spansktalande delen av världen. I sitt vackra tal om litteraturens kraft och roll i en värld som inte blivit bättre utan där våld och förtryck ständigt återkommer så betonar han alla de författare som han tagit intryck av. Det är samtidigt väldigt många nu levande berättare som har Mario Vargas Llosa att tacka för stöd och uppmuntran på olika sätt. Inte minst är han en ständigt närvarande skribent i spanska dagstidningar.
Tillbaka till vår del av världen och den stundande julen. Tänk om det är så att våra jultraditioner egentligen är en modern variant av ett urgammalt förträngt behov av att samlas i familjen och vid lägerelden sitta ner och berätta för sina barn och barnbarn. Att ge folket inre kraft till fortlevnad och styrka genom berättelsens sammanhållande funktion.
Som kristna människor har vi ett starkt bidrag att komma med i julens lägereld som är nedtonad till stearinljus och kanske en täljstenskamin. Vi får berätta för våra barn och barnbarn om frälsningshistorien. Att Gud hade en stor överraskning i beredskap: det svaga barnet som i sig självt är så sårbart och har till synes oändliga behov. Att detta barn och detta barnaskapets tillhörighet är Messias stora hemlighet och gåva.
Återstår bara att bejaka våra sedan länge förträngda behov och vara öppen för överraskningar denna jul.
Ha det så fridfullt om vi inte hörs!
Lars-Eric Nilsson
