Lingonskog

Den här sommaren gick jag aldig ut i skogen för att plocka blåbär. Det var en sorts protest för jag tyckte att det fanns så lite blåbär. De som fanns såg dessutom små och eländiga ut.

Lingonplockning är något som man ska göra när hösten kommit på allvar. Det är lite riskfyllt. Om man går ut för tidigt så är hälften av lingonen helvita eller röda på ena halvan och kritvita på den andra. Väntar man för länge så får man hålla till godo med de rester som finns kvar när alla andra har hunnit före.

Den här gången väntade jag länge och jag fick snoka runt väldigt mycket. Många av klasarna satt illa till. Långt nere i gräset eller under nedfallna kvistar. Men de hade en härlig mättad färg. Mörkröda med inslag av brunt.

Att vara flera timmar i sträck ute i skogen har en klart läkande effekt. Man behöver ta sig ut ibland för att bli påmind om detta faktum! För mig har skogen ända sedan tonåren varit en god vän. Alla gamla minnen kommer upp helt ostrukturerat. Igår i lingonskogen förstod jag vad det handlade om: DISKRENSNING.

Min vän skogen hjälper mig att ta bort alla cockies och alla spår av tvivelaktiga hemsidor jag varit inne på i mitt liv. Dessutom kan jag ge min tillåtelse till att vissa skadliga gamla filer tas bort för att slängas i papperskorgen där de borde legat för flera år sedan!

En sista sak vill jag berätta från min lingonskog. När det började gå mot skymningen hörde jag några karakteristiska skrik över trädtopparna. Gäss i plogformation. Två riktigt stora plogar med några minuters mellanrum. Det kanske inte är så mycket att notera. När lingonen är mörkröda så flyger vildgässen mot varmare trakter. De vet att det nu gäller att ta sig härifrån. Men det märkliga var att dessa plogar flög åt fel håll! De stackars gässen var i god fart på väg mot nordväst. Hoppas att de senare insåg sitt misstag och gjorde en U-sväng där uppe i skyn.

Lars-Eric Nilsson