Dagen efter

Så var årets motionslopp avklarat! Nu, dagen efter,är det dags att summera intrycken och gå vidare in i hösten. Jag sprang alltså Lasse-Majaloppet utanför Arboga igår. Som alltid tog jag mellandistansen, 12 km. Den känner jag väl till eftersom jag faktiskt bor innanför bansträckningen!

Dags att se tillbaka på en ganska behaglig träningssäsong. Att min tid vid målgång var fyra minuter sämre än förra året får jag ta med ro. Jag hade trevligt i spåret och blev inte omsprungen av särskilt många. Det kan bero på att jag redan vid starten ställde mig i de bakre leden. Min strategi är att försöka springa om några stycken under loppets gång. Ibland lyckas det men inte alltid.

Till mina minnen hör att jag en gång stod på öronen rejält i det hala spåret. Jag minns också den lille killen som sprang om mig för flera år sedan mitt under loppet. Han kunde ha varit elva-tolv år. "Honom ska jag snart vara ifatt", tänkte jag. Inte alls. Han försvann mellan träden! Efter gårdagen ska jag även minnas ambulansen som stod i spåret två hundra meter från målet. Jag får vara glad att jag klarade påfrestningen och slapp bli buren på bår. Inte vet jag vilken distans den löparkamrat hade tänkt att klara som föll ihop och fick hjälp av sjukvårdspersonal. Att hon var tvungen att bryta loppet var ganska uppenbart.

Så löp ditt lopp med både kraft och förstånd nu när vi går in i hösten på allvar!Det är nog bättre att sakta farten något och gå stadigt framåt. Alternativet att tokrusa kanske leder snabbare framåt för en stund. Men det gäller ju trots allt att försöka nå själva slutmålet!


Ha en bra dag!


Lars-Eric Nilsson