Mitt i sommaren är det lågsäsong när det gäller lokaltidningens nyhets- och samhällsrapportering. Jättebilder fyller tidningssidorna och tappra semestervikarierande ungdomar letar febrilt efter något att skriva om. Ett dubbelsidigt reportage handlade om en parksoffas liv under en hel månad. Vilka som suttit på den och vilka dagar det inte suttit någon alls. Kanske kul att göra men något innehållslöst.
På kulturfronten går en slags motström som vill fånga upp människors längtan och behov av mening, att skaffa ett eget liv, en plattform att stå på och ett mål att vandra mot och arbeta för. Denna motström märks tydligt i de stora reportagen och krönikorna som handlar om musik. Det kan röra sig om lokala scener på innekrogar dit kultförklarade rocklegender regelbundet kommer och återvänder. Eller stora reportage där regionala gigantiska musikfestivaler upphöjs och förskönas. Hos en del av dessa krönikörer verkar det vara ett ideal att våga göra sig fri från etablerade normer och mönster. Att hitta en väg, något att leva för i en lerig tältstad långt borta från föräldragenerationens välordnade borgar.
Hoppas att det också kan leda till något positivt. Att bli bjuden på mäsk, underförstått från hembränd sprit, på en parkeringsplats efter en rockkonsert är nog inte automatiskt en bra start på ett hållbart liv och en god framtid för unga och medelålders människor.
Men visst behöver alla någon att verkligen se upp till. Jag menar efter stadierna där först mamma, pappa och sedan skolfröken är de absoluta hjältarna - vår tida ikoner. Fråm min egen ungdomstid minns jag hur viktigt det var att kunna åka iväg i en knökfull bil på kvällen rakt ut i sommren och lyssna till våra självklara hjältar i tiden. Eftersom jag tillhörde en frikyrklig miljö handlade det om att åka nio mil för att lyssna till hur Ingemar Olsson behandlade ett piano och avslöjade att många av rockhistoriens superlåtar grundade sig på bara tre ackord. Eller tidigare när jag var femton och bodde i göteborgsområdet. Våra självklara hjältar hette Choralerna och de sjöng på engelska!
Lars-Eric
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar