Jag hör till den kategori människor som ibland skriver dikter. Inte alls regelbundet. Det kan gå flera månader eller ett halvår mellan dikterna. Men när jag väl skriver en dikt så betyder själva nedtecknandet mycket för mig. Det blir som en avlastning och samtidigt något att ge vidare till andra. Här kommer två nyskrivna kortdikter.
Lars-Eric
Den sönderbrända
sommaren
spanade längtansfullt
efter ett stumt
vatten
Lars-Eric Nilsson
Sakta föds
en strimma
av hopp
bakom de tunga
grå molnen
Lars-Eric Nilsson
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar