Vårt förträngda behov

Hej igen!

Det var ett tag sedan sist men nu finns det några saker som cirkulerar där inne och längtar efter att få komma i tryck och hitta läsare.

Detta blir en blandning av tankar kring litteraturpristagaren Mario Vargas Llosa och den julpredikan som jag ska hålla på söndag i det frikyrkliga sammanhang som jag är en del av i Arboga.

Ibland har det sagts av författare och litteraturkännare att ett folk behöver sina berättelser för att leva vidare. Därför försöker man ibland hjälpa utsatta folkspillror att minnas sina berättelser för att på så sätt bli starkare. Det går att vända på steken och säga att ett folk formas av sina egna berättelser.

Mario Vargas Llosa är en man som alltid uppmuntrat berättande i den spansktalande delen av världen. I sitt vackra tal om litteraturens kraft och roll i en värld som inte blivit bättre utan där våld och förtryck ständigt återkommer så betonar han alla de författare som han tagit intryck av. Det är samtidigt väldigt många nu levande berättare som har Mario Vargas Llosa att tacka för stöd och uppmuntran på olika sätt. Inte minst är han en ständigt närvarande skribent i spanska dagstidningar.

Tillbaka till vår del av världen och den stundande julen. Tänk om det är så att våra jultraditioner egentligen är en modern variant av ett urgammalt förträngt behov av att samlas i familjen och vid lägerelden sitta ner och berätta för sina barn och barnbarn. Att ge folket inre kraft till fortlevnad och styrka genom berättelsens sammanhållande funktion.

Som kristna människor har vi ett starkt bidrag att komma med i julens lägereld som är nedtonad till stearinljus och kanske en täljstenskamin. Vi får berätta för våra barn och barnbarn om frälsningshistorien. Att Gud hade en stor överraskning i beredskap: det svaga barnet som i sig självt är så sårbart och har till synes oändliga behov. Att detta barn och detta barnaskapets tillhörighet är Messias stora hemlighet och gåva.

Återstår bara att bejaka våra sedan länge förträngda behov och vara öppen för överraskningar denna jul.

Ha det så fridfullt om vi inte hörs!


Lars-Eric Nilsson

Gryning

Tack
för kraft
och hälsa

nattens
djupa vila

ny inspiration

framtidens möjligheter
får konturer
ur gårdagens dimmor
och damm

glad
åt familj
släkt
och goda vänner

du hjälper också
en trött
och vilsen

när livet
är skuggor
stenar
och besvär

upprättar
förlorade samband

själens koordination
i universum

ditt Alfa och Omega
transformeras
i en stilla
andning

beröring
och närvaro
i tidens
vardagsrum


Lars-Eric Nilsson

Madrugada

Gracias
por nuevas fuerzas

la salud
y el descanso profundo
de la noche

nuevas posibilidades
visión cresciente
del porvenir

en relieve
de la bruma
y polvo
de ayer

agradecido
de la familia
y amistades fiables

también ayudas
al cansado
y errante

andando por allí
entre sombras
piedras
y confusión

restauras
todos los ligamentos
perdidos

la coordinación
del alma
dentro del universo

tu Alfa y Omega
transformadas
en respiración lenta

caricia
y permanencia
en la salita
del tiempo

Lars-Eric Nilsson

Tonåringar av sin tid

Tiderna förändras. Precis som vi inte visste det! Men ibland blir man påmind om detta faktum på ett mera närgånget sätt. Det är sant att när jag var barn fanns det bara svartvit TV. Vi gick ibland till närmaste grannen en viss veckodag på ett visst klockslag för att se Familjen Flinta. De var en lycklig stenåldersfamilj som hade både egen bil och husdjur.

Våra fritidsvanor var begränsade och sparsamma. De trevligaste minnena var när vi fick följa med föräldarna till Slottsskogen (Göteborg) och se sälen, älgen i sin inhägnad m.m. Lördagspromenaden avslutdes alltid i kafét Björngårdavillan där vi barn fick välja en bakelse!

Helgaktiviteterna var alltså nära knutna till vad hela familjen gjorde. Men sedan dess har tiden inte stått stilla. Tur är väl det. Kanske är våra barn och ungdomar lyckligare nu för tiden. Ett stort utbud av aktiviteter finns det ju utan tvekan både i och utanför hemmet. Det är bra med alla föreningar och kompisar. Visst vore det grymt om tonårsdöttrarna skulle gå på promenader med pappa i helgerna. Men hjärtat hoppar ändå till i bröstet när trettonåringen lungt och i formellt tonläge annonserar så att det inte ska råda några tvivel:
- Pappa, bara så att du vet så är jag bortrest i helgen!

Ha en fortsatt bra dag!


Lars-Eric Nilsson

Praktikplats: Rörelsehindrad

Jag tillhör den stora kategori människor som är rörlig. Som är van vid att för egen maskin ta sig till de platser man själv vill. Det brukar gå någorlunda snabbt, rakt och smidigt också. En sak som hämmar kan vara att kroppen är lite stel i vissa rörelser. Något som bara är naturligt så här långt inne i medelåldern.

Denna kategori som jag är en del av har mycket svårt att föreställa sig hur livet och vardagen kan te sig för den andra kategori människor som är rörelsehindrad. Som alltid möter olika hinder i sin väg och som aldrig kan ta en rak smidig väg för att komma fram på kort tid.

Nu har jag tillfälle att på ett personligt och närgånget sätt få praktisera som rörelsehindrad. Tack vare eller på grund av en genomförd åderbråcksoperation i mitt högerben. Alltså har jag sedan en vecka i praktiken bara haft ett fungerande ben att ta mig fram i livet med. Problemen kom genast som på löpande band. Hur får jag på strumpan på högerfoten när jag absolut inte kan böja på benet? På vilket sätt tar jag mig upp för en trappa utan att anstränga mig alltför mycket? Varför är alla trottoarkanter så höga? De första dagarna klarade inte mitt nyopererade ben att lyftas upp alls! Så går allt mycket långsamt. Jag haltar och småsläpar mitt lindade ben i sakta mak både ute och inne.

Inser och begrundar att vårt välordnade samhälle fungerar bäst för kategorin rörliga och att rörelsehindrade medmänniskor ofta är just hindrade att fungera efter sina förutsättningar.

Trevlig helg,
önskar

Lars-Eric Nilsson

¡Otoño!

días engañosos
más cortos
poquito a poco
como si no
dieramos cuenta

temperaturas
bajando a pique
mantel blanco
allí fuera
a la hora
de la luz

acogerse
a esta luz
como un hambriento
malacostumbrado

un ciego errante
buscando las migas
de un verano
perdido

Lars-Eric Nilsson

Lingonskog

Den här sommaren gick jag aldig ut i skogen för att plocka blåbär. Det var en sorts protest för jag tyckte att det fanns så lite blåbär. De som fanns såg dessutom små och eländiga ut.

Lingonplockning är något som man ska göra när hösten kommit på allvar. Det är lite riskfyllt. Om man går ut för tidigt så är hälften av lingonen helvita eller röda på ena halvan och kritvita på den andra. Väntar man för länge så får man hålla till godo med de rester som finns kvar när alla andra har hunnit före.

Den här gången väntade jag länge och jag fick snoka runt väldigt mycket. Många av klasarna satt illa till. Långt nere i gräset eller under nedfallna kvistar. Men de hade en härlig mättad färg. Mörkröda med inslag av brunt.

Att vara flera timmar i sträck ute i skogen har en klart läkande effekt. Man behöver ta sig ut ibland för att bli påmind om detta faktum! För mig har skogen ända sedan tonåren varit en god vän. Alla gamla minnen kommer upp helt ostrukturerat. Igår i lingonskogen förstod jag vad det handlade om: DISKRENSNING.

Min vän skogen hjälper mig att ta bort alla cockies och alla spår av tvivelaktiga hemsidor jag varit inne på i mitt liv. Dessutom kan jag ge min tillåtelse till att vissa skadliga gamla filer tas bort för att slängas i papperskorgen där de borde legat för flera år sedan!

En sista sak vill jag berätta från min lingonskog. När det började gå mot skymningen hörde jag några karakteristiska skrik över trädtopparna. Gäss i plogformation. Två riktigt stora plogar med några minuters mellanrum. Det kanske inte är så mycket att notera. När lingonen är mörkröda så flyger vildgässen mot varmare trakter. De vet att det nu gäller att ta sig härifrån. Men det märkliga var att dessa plogar flög åt fel håll! De stackars gässen var i god fart på väg mot nordväst. Hoppas att de senare insåg sitt misstag och gjorde en U-sväng där uppe i skyn.

Lars-Eric Nilsson

Dagen efter

Så var årets motionslopp avklarat! Nu, dagen efter,är det dags att summera intrycken och gå vidare in i hösten. Jag sprang alltså Lasse-Majaloppet utanför Arboga igår. Som alltid tog jag mellandistansen, 12 km. Den känner jag väl till eftersom jag faktiskt bor innanför bansträckningen!

Dags att se tillbaka på en ganska behaglig träningssäsong. Att min tid vid målgång var fyra minuter sämre än förra året får jag ta med ro. Jag hade trevligt i spåret och blev inte omsprungen av särskilt många. Det kan bero på att jag redan vid starten ställde mig i de bakre leden. Min strategi är att försöka springa om några stycken under loppets gång. Ibland lyckas det men inte alltid.

Till mina minnen hör att jag en gång stod på öronen rejält i det hala spåret. Jag minns också den lille killen som sprang om mig för flera år sedan mitt under loppet. Han kunde ha varit elva-tolv år. "Honom ska jag snart vara ifatt", tänkte jag. Inte alls. Han försvann mellan träden! Efter gårdagen ska jag även minnas ambulansen som stod i spåret två hundra meter från målet. Jag får vara glad att jag klarade påfrestningen och slapp bli buren på bår. Inte vet jag vilken distans den löparkamrat hade tänkt att klara som föll ihop och fick hjälp av sjukvårdspersonal. Att hon var tvungen att bryta loppet var ganska uppenbart.

Så löp ditt lopp med både kraft och förstånd nu när vi går in i hösten på allvar!Det är nog bättre att sakta farten något och gå stadigt framåt. Alternativet att tokrusa kanske leder snabbare framåt för en stund. Men det gäller ju trots allt att försöka nå själva slutmålet!


Ha en bra dag!


Lars-Eric Nilsson

Ett gott val

Livet kantas av olika val som vi gör. Andra menar att vi styrs till stor del av vår kultur, föräldrabakgrund, uppfostran, värderingar m.m. Någon gång i livet kan vi hamna i akuta situationer där vi måste göra smärtsamma och ångestfulla val.

Ett av mina aktiva val som jag gjorde i samband med olika svårigheter under min utbildningstid har jag senare i livet haft stor glädje och nytta av. Jag valde att motionera regelbundet. Vid det tillfället var det för att jaga en begynnande depression på flykten. Något som även lyckades.

Nu lägger jag upp min joggningsträning för hela året. På vinterhalvåret i lite lättare form på sandade gång- och cykelbanor. Från maj till november i skog och mark. Säsongen avslutar jag med ett regionalt motionslopp: Lasse-Majaloppet. Där väljer jag mellandistansen tolv kilometer. Nästa söndag är det dags. Jag kommer att springa Lasse-Majaloppet för femtonde året. Visst går det någon minut eller några långsammare för varje år men det är en skön känsla för både kropp och själ.

Så är det ju dags för val till kommun, landsting och riksdag snart. Det är faktiskt roligt att se alla positiva och snälla politikeransikten i Tv-rutan. Alla gör ju naturligtvis sitt bästa för att göra ett bra intryck. Jag kommer med glädje att gå till min vallokal och använda min rösträtt. Vi har stor anledning att vara tacksamma för att leva i ett samhälle där demokratiska fri- och rättigheter är naturliga grundstenar. I vår del av världen tror och förutsätter vi att våra valda politiker och tjänstemän inte stoppar allmänna medel i egen eller i kompisarnas ficka.

Jag har under hela året följt vad en lokaltidning på Mallorca skriver om (Diario de Mallorca). En ständig följetong har varit den politiska korruptionen. När vissa människor får politiska befogenheter använder de dessa till att föra över kommunala och statliga pengar till sina egna konton. Inte bara någon enstaka gång utan satt i system. När det ena politiska blocket vinner lokalvalet lägger de ner mycket tid till att anmäla de oegentligheter som motståndarna sysslat med under den tidigare mandatperioden. Om sedan den andra sidan vinner nästa gång så försöker man städa upp på samma sätt.

När jag var ung fick jag ett stipendium och for till Brasilien och Paraguay. Där mötte jag på ett ganska hårdhänt sätt den ofrihet som rådde på 1980-talet. Jag var med om att muta en polis vid en vägpostering pga. krångel med ett saknat papper. En polis som dessutom var onykter i sin tjänsteutövning. I Paraguay var militären närvarande i varje samhälle. Det riktigt kändes att den reella makten låg hos dem. En gång kunde det ha slutat illa. Inte visste jag att motivet vid torget i den lilla byn var självaste militärhögkvarteret. När jag tog kortet ropade vakten något och ut kom ett antal officerare och började marschera efter mig. Som tur var insåg de genast att jag inte utgjorde något verkligt hot. Jag var bara en blåögd ung student!

Fuerzas

Algunos días te despiertas con muchas ganas de vivir. Igual que la luz del día vuelve allí fuera en tu cuerpo y en todo tu ser sientes una energía especial. Estás como una de esas pilas recargables.

¿Qué hay que hacer con tanta fuerza? Pues, guardarlas en tu mano como un tesoro precioso cuando sales de casa. No malgastarlas en tonterías. Cuando el autobús llega tarde lo esperas con una sonrisa. Si la jefa viene nerviosa y te da la bronca la haces una broma. Cuando los niños no quieren dejar la guardería y venir contigo a casa les compras helados en el camino.

¡Buenos días y buena suerte!

Lars-Eric

Varumärket Fladen

Före skolstarten gjorde jag en avstickare till Halland med mina döttrar. För oss hör det till sommaren att få ligga några nätter i tält. Det gjorde inget att det regnade lite från och till. Om vi inte får uppleva hur det är att pressa ner sig i en sovsäck och ligga hela natten på ett tveksamt underlag åtminstone en gång om året så fattas det något.
Den här gången hade jag i största hemlighet anmält oss till en fisketur från Varberg. Fladenbåtarna har ett centralt läge i Varbergs hamn. Flera andra företag runt omkring har hängt på och skyltar med Fladen. I fiskebutiker runt om i landet kan man köpa redskap och drag som är märkta Fladen. När jag var 15 låg jag ibland och läste storögd om fisketurer till Fladen från Varberg i olika tidningar.

Nu var dagen inne och vi betalade våra fiskebiljetter. Eftersom vi redan var långt inne i augusti trodde jag knappast att det skulle vara några fler anmälda. Vid fiskebåten fanns stora plakat med små barn som höll upp enorma torskar, vuxna som höll meterlånga hajar osv. Det gäller ju att hålla varumärket vid liv!

Efter en timmes färd från kusten i riktning mot Danmark tutade kaptenen. Det var tecknet på att alla vi trettio deltagare fick kasta i våra drag. På alla de kraftiga havsfiskerullarna stod det naturligtvis Fladen! På en meters avstånd från varandra stod vi och drog som galningar i våra spön. Bara några minuter tills kaptenen tutade igen och det var dags att gå till nästa fiskeplats.

Fem timmar senare är vi på väg tillbaka mot Varberg i skymningen. Trettio nybörjare, amatörer och proffs summerar fiskedagen: några makrillar, småsej och vitling. En och annan torsk som är för liten. De som är under trettiofem cm får återgå till det ljuva havslilvet.Tyvärr ganska många farliga fjärsingar mer giftiga än huggormar. De fick inte ens komma ombord.

Kanske är det inte för själva fisket. Det var säkert väldigt bra på 1960-talet. Det är nog mera för själva upplevelsen. Nu har vi gjort Fladen! Precis som man åker någon gång eller varje år till Mallorca. Fast man kanske skulle ha det bättre som turist på andra resmål. Det är varumärket som räknas. Fladen står för en spännande upplevelse. Det spelar mindre roll om man bara får fjärsingar, bottennapp eller trasslar in sig i grannens rev.Vi har ju i alla fall varit där.

Mormorshelikopter

Härom dagen var jag inbjuden till en författarsamling på Arboga bibliotek. Merit Åhs Janbrink läste ur sin alldeles nyutkomna diktsamling Blå slagg på marken (Förlaget Axplock). Mellan dikterna berättade hon om sin barndom i Ljusnarsberg. Hon hade hittat på ett eget namn för en av de insekter som ibland så här i slutet av sommaren ljudlöst tar sig in genom öppna vädringsfönster. Mormorshelikopter kallade hon den helt harmlösa varelsen som ofta kommer på besök mot skymningen. Det handlar om den stora spinkiga harkranken (pitula paludosa).

Nu har jag inte riktigt kunnat glömma vad Merit sagt utan kmormorshelikoptern har cirkulerat runt inne i mitt huvud. Därför måste jag berätta om ett annat sommaräventyr. För cirka sexton år sedan fick jag och min dåvarande fru besök från Spanien. Det var just den här tiden på sommaren när vädringsfönstren stod öppna på eftermiddagen. Våra gästande spanjorer vilade siesta i ett av våra sovrum. Allt var lugnt och stilla. Tills vi hörde ett halvkvävt tjut inne ifrån sovrummet. Min fru sprang dit och undrade orolig vad som stod på. Spanjorskan låg på sängen stel av skräck och pekade mot fönstret. O, vilken moskito, vilken fruktansvärd moskito! Inte kunde hon veta att mormorshelikoptern helt saknade sugutrustning. Frågan är vad en mormorshelikopter egentligen sysslar med i sitt liv. Det får bli ett ämne för ett djupare studium.


Lars-Eric

Västmanland turístico

Ayer hice una salida con bicicleta para ver unos rincones al nortre de mi región Västmanland. Allí han labrado el hierro desde el siglo XVI. La verdad es que al final se me hizo demasiado pesado. ¡Aun con una bici deportiva 180 kilómetros es demasiado!

Mi ruta: Arboga - Köping - Odensvi - Lisjö - Ramnäs - Ängelsberg - Fageresta - Kolsva - Köping - Arboga

Las fotos desde arriba a la izquierda: 1) Köping, La ciudad antigua 2) Lisjö, una posesión privada 3,4) Ramnäs, Ramnäs bruk 5) Ängelsberg, Engelsberg bruk


Lars-Eric

Hjältar

Mitt i sommaren är det lågsäsong när det gäller lokaltidningens nyhets- och samhällsrapportering. Jättebilder fyller tidningssidorna och tappra semestervikarierande ungdomar letar febrilt efter något att skriva om. Ett dubbelsidigt reportage handlade om en parksoffas liv under en hel månad. Vilka som suttit på den och vilka dagar det inte suttit någon alls. Kanske kul att göra men något innehållslöst.

På kulturfronten går en slags motström som vill fånga upp människors längtan och behov av mening, att skaffa ett eget liv, en plattform att stå på och ett mål att vandra mot och arbeta för. Denna motström märks tydligt i de stora reportagen och krönikorna som handlar om musik. Det kan röra sig om lokala scener på innekrogar dit kultförklarade rocklegender regelbundet kommer och återvänder. Eller stora reportage där regionala gigantiska musikfestivaler upphöjs och förskönas. Hos en del av dessa krönikörer verkar det vara ett ideal att våga göra sig fri från etablerade normer och mönster. Att hitta en väg, något att leva för i en lerig tältstad långt borta från föräldragenerationens välordnade borgar.

Hoppas att det också kan leda till något positivt. Att bli bjuden på mäsk, underförstått från hembränd sprit, på en parkeringsplats efter en rockkonsert är nog inte automatiskt en bra start på ett hållbart liv och en god framtid för unga och medelålders människor.

Men visst behöver alla någon att verkligen se upp till. Jag menar efter stadierna där först mamma, pappa och sedan skolfröken är de absoluta hjältarna - vår tida ikoner. Fråm min egen ungdomstid minns jag hur viktigt det var att kunna åka iväg i en knökfull bil på kvällen rakt ut i sommren och lyssna till våra självklara hjältar i tiden. Eftersom jag tillhörde en frikyrklig miljö handlade det om att åka nio mil för att lyssna till hur Ingemar Olsson behandlade ett piano och avslöjade att många av rockhistoriens superlåtar grundade sig på bara tre ackord. Eller tidigare när jag var femton och bodde i göteborgsområdet. Våra självklara hjältar hette Choralerna och de sjöng på engelska!

Lars-Eric

El milagro del arándano

El arándano es una baya de los pinares en el hemisferio norte. Hay dos especies, uno que da su fruto en julio y otro - el arándano rojo - que es de septiembre. Para mucha gente de por aquí es un evento sumamente importante el poder ir al bosque y recoger algunos litros de esas bayas.

En tiempos de la época preindustrial la gente que vivía en el campo los guardába para los duros meses del invierno. Ahora se ha descubierto que esas bayas son auténticas medicinas. Las primeras tienen algún componente bonissimo para el corazón (creo) mientras que los rojos contienen un alto consentrado de la vitaminas c.

Bueno, aquí apenas llovió en el tiempo de junio - julio. Salieron los arándanos rojos pero en forma de enanos con la piel de ancianos. Condenados a morir, vamos.
Pero ahora ha pasado algo. Esta última semana de julio ha brindado con unas lluvias de miedo. Tiempo loco. Cuando salí a mi bosque por si acaso me alivió ver el cambio venidero. Hay todavía esperanza de vida. Algunas bayas ya habían engordado en forma considerada y definitiva. ¡Amén!

Lars-Eric

Nya dikter

Jag hör till den kategori människor som ibland skriver dikter. Inte alls regelbundet. Det kan gå flera månader eller ett halvår mellan dikterna. Men när jag väl skriver en dikt så betyder själva nedtecknandet mycket för mig. Det blir som en avlastning och samtidigt något att ge vidare till andra. Här kommer två nyskrivna kortdikter.

Lars-Eric

Den sönderbrända
sommaren
spanade längtansfullt
efter ett stumt
vatten
Lars-Eric Nilsson

Sakta föds
en strimma
av hopp
bakom de tunga
grå molnen
Lars-Eric Nilsson

Utan blåbär

Till sommarens procedurer hör att plocka bär. Det är ett arv jag fått med mig från min mor och far. De lärde mig att koka sylt och saft. Därför brukar jag gå ut i skogen och titta vid den här tiden. Jag visste redan för ett par veckor sedan att det var kritiskt. De små regnmängder som kom då där jag bor skulle aldrig nå ner till blåbärens rötter.

Men man kan ju hoppas. Idag blev det definitivt. Jag behövde inte gå många meter in i skogen för att konstatera tragedin. Små, torra, fastsittande, skrynkliga och med dåligt allmäntillstånd! Skadan är redan skedd. Inte ens ett tvåveckorsregn skulle hjälpa nämnvärt. Bara att vänta till september och lingonen. De är ju egentligen lättare att plocka också.


Lars-Eric

Un nuevo día

Me despierto con nuevas ilusiones. ¡Que este día sea realmente nuevo! No sólo un día en una cadena de días iguales grises sin color y sin novedad. ¡Que yo tenga fuerza de influir en las personas en mi alrededor hoy! Sean familiares, compañeros de trabajo o aquellos que voy a ver sólo una vez en la vida.

¡Buenos días!

Lars-Eric

Normalt läge

Nu har den nordiska sommaren kommit in i ett sådant där hälsosamt normalläge.Det får inte vara över 30 grader alltför många dagar. Om det är under 15 i juli månad så är det katastrof. Det ska heller inte regna alltför mycket.

O, vad vi tycker om dessa normala tillstånd i livet. Eller är det en nordisk svaghet eller till och med en defekt? Ytterligheterna är nog så häftiga men i det långa loppet trivs vi bäst med det normala i tillvaron. Eller?


Lars-Eric

¡Bienvenidos!

¡Hola!

Aquí estamos para tener contacto con el mundo hispánico. Ya que practicamente soy bilingüe voy a escribir en este blog usando tanto el sueco como el español (castellano) con toda libertad. ¡Ojalá que todo el blog siempre sea bilingüe!

Lars-Eric

Invigning

Så är det dags att ta ett stort steg ut i bloggervärlden! Det blev helt enkelt lite för trångt på de webbplatser där jag hållit till tidigare.

Jag vill visa er två bilder som på något sätt anger spänningen i det här nya bloggerrummet. En bild från en sjö utanför min hemstad Arboga och en annan bild från Medelhavet. Det är en nästan orörd strand på Mallorca.

Lars-Eric